I farfars hammock

Ligger jag och filosoferar.

Tänk vilka prövningar de senaste åren fört med sig. Det hela började med ett oväntat och plötsligt Dödsfall i familjen. Jag är tacksam och glad att vi mår så bra som vi ändå gör. Att vi klarat oss igenom det trots att det fortfarande hugger i hjärtat av saknad . Speciellt närmsta anhöriga har varit och är så starka. Min pappa förlorade sin älskade lillebror. Min moster sin käre make. Min faster och farbror sin lillebror. Mina kusiner sin fantastiska pappa. Min farfar sin yngste son. Det har gått mer än ett år nu men känns fortfarande overkligt tidvis.

Visst går litet vidare men saknar det gör man.

Därefter fick jag min stroke och rehabilitering. Jag mår så mycket bättre och idag är det mest hjärntröttheten, minnesproblematiken, initiativlösheten och afasin som gör sig påmind. Ibland mer och ibland mindre.

Sen fick farfar sin stroke och för honom är afasin värre och han har mer svårigheter kvar. Det går inte tillbaka lika bra ju äldre man är när stroken kommer.

Så jo idag tänker jag att man får vara tacksam och glad över det lilla. Att man lever. Kan sitta, göra sig förstådd, skratta, har nära och kära att älska och som älskar en tillbaka, att man kan sitta, gå och stå, springa lite ibland. Har rörlighet kvar och kan tänka.

frk svensson filosoferar

Etiketter:after Stroke

Internationella strokedagen igår…

Hur? Hur kunde jag bara missa det?! Jag har ju sett fram emot den dagen och att fira och på nåt sätt föra ut informationen.

Att alla kan få stroke. ALLA. Barn, tonåringar, unga vuxna, vuxna och äldre. Ålder, kön, samhällsskikt, motionsvanor spelar ingen roll.

Man kan ha ett pyttelitet hål i hjärtat som ligger och lurar. Man märker inte av det. Många märker aldrig av det. Men plötsligt så kan det faktiskt täppas igen och stroken är ett faktum.

Det kommer plötsligt. Som en blixt från klar himmel.

Så ha för guds skull hjälm när du cyklar, kör motorcykel, cross. Använd säkerhetsutrustning varje gång du jobbar på risksatta erbetsplatser. Takläggning osv. Tänk inte ”Jag ska bara upp en kortis…”. En av mina goda vänner från rehaben har lärt sig den läxan på ett oerhört obehagligt sätt.

Finns det ingen skyddsutrustning så har du som arbetstagare rätt att säga ifrån att ”finns det ingen säkerhetsutrustning så går jag inte upp på taket”.

En annan stroke-vän gick med underlig huvudvärk och yrsel länge. Det första man tänker är ju inte direkt stroke. Men ack så fel man kan ha. Gå och kolla för jösse namn. Och stå på er om läkarna inte tror er. Är symptomen kvar så ge er inte.

Några, mig själv inkluderad har sökt men fått svar ”Du är för ung, du har itne stroke. Det är migrän…..”. Idag står jag 8 strokar ”rikare” och vet mer. Så sök hjälp! För sjutton!

Så många av oss har inte lyssnat på symptomen. Ignorerat. ”Äh, nån stroke är det såklart inte. Det händer inte mig. Jag har nog bara ätit för lite… ” Så åker man inte in… (Jag gjorde så. Åkte hem och sov. Och åkte in dagen efter. Jag tackar högre makter. Att jag överlevde. ATt jag inte har mer symptom än vad jag har. Att jag kan gå, stå, göra mig förstådd och förstå för det mesta, tänka, tala, träna. Inget är självklart.

Aja baja! Åk hellre in 100 gånger för mycket säger jag. Än att få kvarvarande symptom som förlamning, hjärntrötthet, koncentrationssvårigheter, talsvårigheter, dubbelseende med mera.

Det är lätt att vara efterklok.

 

 

På 1 minut dör 20 000 hjärnceller så det gäller att vara snabb. Om du kommer in till sjukhuset inom 4 timmar kan du få blodproppslösande medicin. Som kan lösa upp stroken (gäller ej vid järnblödning då det kan bli värre och sprida sig mer och snabbare). Får du den behandlingen så kan symptomen stoppas och du kan få färre men. Men det gäller bara om du kommer in i tid. Så tveka inte! Ring 112 vid minsta misstanke!

Och minns att stroke kallas anhörigsjukdomen för många gånger kan man inte kalla på hjälp själv utan är beroende av att andra vet hur stroke kan se ut och påkallar ambulans!

 

Sprid gärna vidare!

//Frk Svensson i infotagen

Etiketter:akut-test, fast-test, interationella stroke dagen, symptom vid stroke

Betrodd – förstådd = lugn i själen

Nu har jag ett tag gått och oroat mig lite över att vara tvungen att gå upp i arbetstid snabbare än min hjärna orkar med. Har pendlar mellan hopp och förtvivlan över vilken läkare jag ska få träffa via företagshälsovården som är den läkare som kommer att hålla i trådarna kring min arbetsåtergång. Kommer hon/han förstå mig och kanske viktigare tro mig. Vissa inom sjukvården verkar tro att man vill utnyttja systemet. Det är hemskt att sitta och försvara sig när man vill så väl men inte kan få fram det på det sätt man vill (läs afasi). Mitt mål är att komma upp i 100 %. Även om jag vet att många aldrig kommer upp till högst mer än 75% efter en stroke.

Jag träffade denna läkare igår som hade mitt öde i sina händer. Och hon var så underbar. Hon var lugn. Lät mig prata till punkt och jag fick ta tid på mig att förklara hur jag har det. Jag tyckte jag precis hade börjat med första punkten jag skrivit upp när hon sa att än så länge kommer jag inte behöva gå upp i tid . Att vi ska ta det varligt och alltid ha utvärdering innan jag går upp i tid till nästa steg. Det var som en svångrem som dragits åt sunt bröstkorgen gick av och jag kunde andas igen. Tårarna började rinna. Ja, nu kan du ta det lugnt sa hon. Ingen stress.

Jag har haft sån tur med läkare och sjukhus, vårdavdelningar, sjukhem, rehab, sjuksköterskor och kuratorer och psykologer. De har varit guld värda och jag vet inte hur jag ska återgälda dem. En blomma känns inte tillräckligt. Jag ska försöka hitta på nåt bra.

// Frk Svensson tillbaka efter ett litet uppehåll från bloggen Nu betydligt lugnare

Etiketter:betrodd, förståelse, rehab. sjukhus, Tacksamhet, vårdhem

Att leva efter förmåga

En av alla mina fantastiskt hjälpsamma rehabspecialister (gurus) sa att jag inte skulle stressa på med rehabiliteringen. Att jag skulle ta det lugnt och inte försöka göra för mycket på för kort tid. Att jag skulle låta rehabiliteringen ta tid. Att ju snabbare jag accepterar att jag nu klarar mindre än förut, ju snabbare kommer jag börja klara mer. Jag klarar lika mycket men inte lika långa stunder så jag behöver planera in och endast göra några få stora aktiviteter i vardagen, mer blir för mycket på en dag. Att jag skulle utgå från min egen förmåga och inte lägga in för mycket aktiviteter i vardagen. Jag har en tendens att göra det nämligen. Jag vill så mycket. Men nu kan jag inte göra allt jag vill för kroppen sätter stopp och det är ju på grund av min nuvarande hjärnskada, stroke och Sneddons och något jag får leva med.

Nu har jag kommit underfund med att jag inte riktigt levt efter denna filosofi utan lagt in för mycket i vardagen ändå. Att jobba som jag gör nu nio timmar i veckan är ju tungt just nu bara det. Och sedan är det viktigt att få in träningen också för att jag ska må bra och hålla mig uppe mentalt och hålla mig pigg och stark kroppsligt (annars blir jag snabbt svagare i högersidan igen för musklerna där är ju försvagade, och då får jag svårare att bära väskan, matkassen eller orka dammsuga med mera och att således klara av vardagen).

Nu orkar jag med att träffa vänner igen och då har jag velat göra det vilket har gjort att jag inte orkat träna som jag ska/vill/behöver. Den här balansen.

Det är svårt när man vill mer än man orkar.

Det har blivit så att träningen blivit lidande till förmån för social aktivitet. Nu har jag förstått att jag behöver begränsa den sociala aktiviteten till helgerna så att vardagen får vara fokuserad på jobb, träning och vardagsbestyr.

I alla fall för tillfället tills jag har blivit piggare och inte behöver vila lika mycket.

Troligen kommer jag bli piggare när jag kommer igång att träna igen. Det hoppas jag för jag kände mig piggare när jag var på DS rehab och sedan dess har jag haft ett uppehåll i träningen för jag har varit bortrest, förkyld och nu på sistone inte orkat och istället valt bort det till förmån för att umgås med vänner.

Att träffa vänner är ju också viktigt och  ger så mycket men det ska jag försöka lägga in på helgerna då jag är piggare.

// Frk Svensson har tänkt till

 

Etiketter:hjärnskada, hjärntrötthet, Rehabilitering, Sneddons, stroke, träning, trötthet

Middagsdate med brudarna

Jag har känt mig låg ett tag och inte haft ork, motivation, inspiration, initiativförmåga till att ta tag i någonting som det känts. Lite har jag ju ändå lyckats åstadkomma men det var det lilla. Arbetat har jag som jag ska och igår rensade jag bland kläder. Men ni vet den där känslan av att man inte gör någonting och att klockan bara rusar.

På rehaben kom vi fram till att jag mår som bäst när jag är aktiv fysiskt och mentalt. När jag håller igång och tränar och håller igång hjärnkontoret. Vi kom fram till att de dagar jag började med att träna var de dagar jag var som piggast. När jag inte tränade så blev jag slö och hade lättare att falla ner i apati.

Och sedan slutade rehaben och jag och kärleken reste utomlands. När vi kom hem blev jag förkyld. Så det blev ett uppehåll i träningen.Och sen var det kört.

Nu har det gått flera veckor utan träning och jag märker av det så mycket i kroppen. Jag är tröttare, blir snabbare så trött så jag behöver vila, musklerna försvagas och jag får ont i axlar, armar. Är slöare i tanken och har svårare att hitta ett flyt talet och tappar fler ord.

Nedbrytning. Mentalt och kroppsligt.

Men no more! Nu har jag lyckats samla ork till att göra något åt det. I fredags tränade jag igen och Imorse gick jag upp och promenerade med stavar innan frukost.

Igår var jag så seg så jag orkade inte ens träffa mina rehabvänner. Då är det illa. :/

Men så idag kände jag mig faktiskt lite piggare och inbillar mig (troligen inte helt taget ur luften) att det beror på att jag promenerade på morgonen.

I onsdags efter jobbet lade jag mig i vilorummet där så att jag skulle orka med kvällen.

För då träffade jag nämligen mina underbara vänner på middag och AW (nykter AW, det var min första. Jag har inte vågat dricka alkohol än efter stroken utan håller mig till alkoholfria alternativ.) Det blev en riktigt lyckad kväll trots att jag inte vann den vackraste klänningen på Tradera. Det var så trevligt att träffa tjejerna igen och det är synd att det numer går så långt emellan gångerna vi ses. Speciellt kul att vår väninna som flytt huvudstaden och tagit sig nedåt i landet var här på konferens så vi fick rå om henne litegrann.

Vi spenderade kvällen på Vapiano vid Gamla Stan. God mat, roligt koncept och häftig lokal. Jättefin toalett med fina svartvita foton och exklusivt utsmyckat. På borden stod färska kryddor och lockade. Synd bara på den extremt höga ljudvolymen. (Med öronpropp i ena örat som var utåt mot resten av lokalen så gick det ändå bra).

Jag vann en vacker romantisk klänning på Tradera idag också. Så det var helt enkelt en lyckad dag.

Hoppas vinden har vänt nu och att jag klarar komma igång med träningen som jag vill och bli så pigg och glad som jag kan bli. // Frk Svensson

Etiketter:klänning, rehab, Restaurang Vapiano, Tradera, träning efter stroke

Stroke Art

Ibland kan det vara skönt att tänka på något annat. Att distrahera hjärnan lite från tankar som kan bli lite negativa, läskiga och allvarliga. Luras lite. I all välmening. Lura sig själv.

Speciellt viktigt kändes det i början efter stroken. Så de hade nog rätt på rehab i att sätta oss att börja måla, pyssla, göra halsband och grytunderlägg. Stimulera hjärnans (-och därmed också kroppslig) utveckling på ett kreativt sätt.

Den här lerskålen gjorde jag på Danderyds hjärnskaderehab öppenvården under arbetsterapin. Fick bara en lerklump att forma till vad jag ville. Jag ville göra en liten skål av nåt slag.

Sen formade jag och formade. Gjorde om och gjorde om. Och till slut blev det till nån slags skål.

Nästa steg var att låta leran sätta sig att torka några dagar. Därefter var det dags att glacera skålen. Jag valde att göra den benvit och ville ha en röd kant. Instruktören sa att det var rätt svårt att få till.

Försökte ändå och innan glaceringen såg det ut precis som jag ville. Se den nedan.  Efter glaceringen hade den röda randen smultit ner lite över kanten. Förr hade jag säkert sett det som ett misslyckande men jag har fått ett skönt avslappnat synsätt nu. Jätteskönt!

 

Jag är nöjd ändå. Den fungerar som en liten kruka till en av mina små pelargoner.

Förr hade jag nog blivit besviken att kantranden rann ut sådär men nu har jag ett helt annat synsätt. Jag lärde mig nåt nytt och det var trevligt och givande. Den är söt och man ser att jag gjort den själv. Mycket tillfredsstållande.

Det behöver inte bli perfekt – jag njöt av att göra den. Det är resan som är målet inte resultatet…

// Frk Svensson

Etiketter:arbetsterapi, handarbete, Lera, skål, Stroke art

Det här med planering

Det har inte sjunkit in i vilken utsträckning jag faktiskt behöver planera och förbereda mina dagar nu för tiden. Jag går således på nit efter nit… efter nit…

Det är väl som specialisterna säger att ju snabbare du lär dig acceptera att du har ändrade förutsättningar och accepterar hur läget faktiskt är nu ju lättare blir det också.

Idag efter att ha jobbat och hunnit i tid till mitt möte med kuratorn men dessvärre utan att hunnit äta lunch innan så satt jag och förbannade mig själv på bussen då jag vred mig av hunger.

Efter ett antal (!) sådana situationer ibland flera gånger i veckan. Så har jag nu börjat förstå lite mer om hur pass mycket jag kommer behöva planera och förbereda och strukturera min tid dag för dag, vecka för vecka för att vardagen ska flyta på lugnt, lite lättare och hälsosammare.

Ni behöver dock inte ara oroliga. Jag kom i god tid till kuratorn och hann köpa lite att tugga på som stillade den värsta hungern och så åt jag mer lunch när jag kom hem.

Dagens lärdom: Att planering är bra för mig och faktiskt kan underlätta vardagen så den blir stressfri, lugn, hälsosam. Det ska jag verkligen försöka kämpa med att få till.

// Frk Svensson

Etiketter:hälsosam, Planering, stressfri, underlätta vardagen

Varnande exempel

Bakslag igår. Jobbade för länge trots att jag haft en händelserik helg och måndag. Kämpade på lite för hårt och trots vila i vilorummet en timme så höll inte batterierna särskilt väl därefter heller. Hade med mig matlåda och åt lunch på jobbet, fikade lite i socialt utrymme och plus jobbet blev det på tok för mycket. Klas fick hämta mig i centrum fastän det bara är drygt lite mindre än tio minuters gångväg hem. Sen sov jag tre timmar från det jag kom hem tills kvällen. :/

Har svårt att lära mig när gränsen snart är nådd. Ska ju helst inte komma dit till gränsen men ibland går det så fort från att man är okej tills det är åt pipsvängen… Men man lär sig.

Blir en lugn dag idag. Skam den som ger sig. Nu vet jag mer om hur mycket jag (inte) orkar på jobbet, hur mycket jag kan kämpa. Gårdagen får bli ett varnande exempel på hur jag inte ska göra.

Gör inte som mig…

// Frk Svensson

Etiketter:bakslag, gränsdragning, känna efter

Anhörigträff anordnat på min inrådan

Jag fick ett upplyftande samtal idag. De ringde från rehab och sa att man nu hade anordnat en anhörigträff för att anhöriga till personer som haft stroke kan träffas och dela erfarenheter med varandra.

Det som var extra roligt var att de startade upp det för att jag tryckte på och psykologen som ringde sa att det inte skulle blivit någon anhörigträff om det inte varit för att jag legat på.

Det ger så mycket att träffa personer i samma eller liknande sits som en själv. Man stärks. Känner sig mindre ensam i sin situation. Av att dela erfarenheter. Känna samhörighet.

Jag blir glad och stolt att det var jag som gjorde så det blir av.

Jag kommer ägna ett annat inlägg till mina älskade fina underbara stödjande vänner och anhöriga. Utan er hade jag inte varit så pass glad och positiv som jag kan vara idag. Ni hjälper mig lyfta.

För samhörighet och delade erfarenheter

// Frk Svensson

Etiketter:anhörigträff, dela erfarenheter, hjärnskada, stroke

Earth hour ikväll 20.30

Var med på en timme utan el ikväll klockan 20.30!

Från WWF´s hemsida:

”Släck för en ljusare framtid
– var med på Earth Hour 2012.
Earth Hour är en hyllning till jorden.

Den har två syften:
Det viktigaste målet är att inspirera så många människor som möjligt att ta person­
ligt ansvar för klimatet, varje dag, året runt. Det kan ske på en mängd olika sätt; från
att börja sopsortera eller sänka värmen hemma till att som politiker börja fatta
klimatsmarta beslut.

Släckningen kommer att löpa över jordklotet som en mörk men hoppfull våg. I Sverige infaller timmen 31 mars mellan 20.30 och 21.30. Earth Hour är en signal till världens makthavare om att ta klimatföränd­ringarna på allvar: Alla vi som släcker är beredda att ta vårt ansvar och bidra till en ljusare framtid. Är du? (WWF´s hemsida).”

Jag är med och har anmält mig som privatperson på WWF´s hemsida. Gör det du med här.

Så var med nu! 1, 2, 3 – Släck och stäng av elapparaturen hemma ikväll 20.30.

// Frk Svensson